Jobb,jobb och åter jobb..
Den senaste tiden har jag ägnat mig åt just jobb. Har jobbat rätt mycket och min kropp börjar klaga lite smått med värk mellan skulderblad och i ena axeln. Om jag jobbat för mycket? Japp. Står jag ut lite till? Jajamän det gör jag men hur mycket till vet inte ens jag. Vet bara att jag ser fram emot en ledig onsdag och torsdag nästa vecka.
Jag vet att man inte ska klaga, men att vara ledig 2dagar under en vecka är för lite men jag har mig själv lite att skylla faktiskt. Ställde upp och jobbade i fredagskväll samt kvällen som var nu (söndag alltså) på stället i Kalmar innan jag egentligen hade riktig koll på HUR jag jobbade i Alstermo på mitt förra jobb. Klantigt? Javisst men jag är ändå glad att jag kommit igång och börjat jobba igen efter att ha varit hemma med barnen i ett år.
Barnen har varit hos sina morföräldrar i en vecka nu och det beror på att Theo börjat jobba igen efter semestern. Vi står i kö till dagisplats för minstingen så att mina föräldrar ställt upp är guld värt! De tog barnen och åkte till Göteborg för att gå på Liseberg nu i lördags och igår, söndag, åkte de hem och passade då på att göra ett besök i Borås och besökte då djurparken där. Mina små prinsessor och guldklimpar till töser hade det mycket roligt och båda hade åkt karuseller på Liseberg. Stora tösen ville gärna åka berg och dalbanan där, men var för kort. Tror hon var 10cm för kort. Man kan inte påstå iaf att hon är så värst rädd av sig när det gäller att åka olika attraktioner.. =)
Ibland, men bara ibland, kan hon vara rädd för att testa på grejer och göra saker hon aldrig gjort, och det go vänner kan ibland göra mig lite bekymrad. Tycker det är roligt när hon upplever saker och att hon ibland inte vågar kan göra mig lite irriterad...eller inte irriterad i den mening att jag blir arg utan jag blir nog mest irriterad på både mig och Theo och funderar på om det är VI som påverkar henne negativt. Jag vet inte riktigt, men jag är ju rädd om henne och brukar bara be henne ta det försiktigt i vissa situationer men hon uppfattar det nog som om jag tycker det är farligt och inget hon ska göra. Det är en balansgång det där och gränsen mellan att uppmuntra och avskräcka (omedvetet blir det nog så) är hårfin. Men en sak är säker, hon gör det hon vill och har en stark vilja många gånger samtidigt som hon kan vara blyg och försiktig av sig.
De flesta barn i detta område tar för sig mer än hon gör och försöker ibland få med henne på saker hon inte vill och då är jag sååå himla glad över att hon säger ifrån. Jag är annars inte ängslig av mig och inte hönsig på något sätt men att släppa iväg henne själv till lekplatsen som finns här gör jag inte än för jag ser den inte från vår lägenhet. Många kan säga att man själv gick alldeles själv till lekplatsen hemma i Lindsdal när man var liten, men klimatet var inte lika rått som det är nu. Folk ger sig på varandra utan anledning och barn försvinner. Visst, sånt hände även när jag var liten, men det var inte lika vanligt som det är idag.
Ja, jag vet att jag kom ifrån vad jag började skriva om men detta är min blogg där jag skriver vad jag vill =).
Nåväl, nu sitter jag här och laddar lite smått inför den vakna natt som väntar mig imorrn..eller idag rättare sagt. Förbereder mig på att allt kan hända men hoppas natten blir lugn. Lugna nätter är både på gott och ont faktiskt. Antingen har man så lite att göra så den trötthet man kan känna nånstans mellan 03 och 04 på natten blir väldigt jobbig och man känner bara för att sova och en kaotisk natt gör att man är så trött när man kör hem på morgonen att man inte riktigt har koll på hur man kör.
Nu önskar jag alla en godnatt och beger mig till sängen för att få lite sömn.
Natti natti...
Jag vet att man inte ska klaga, men att vara ledig 2dagar under en vecka är för lite men jag har mig själv lite att skylla faktiskt. Ställde upp och jobbade i fredagskväll samt kvällen som var nu (söndag alltså) på stället i Kalmar innan jag egentligen hade riktig koll på HUR jag jobbade i Alstermo på mitt förra jobb. Klantigt? Javisst men jag är ändå glad att jag kommit igång och börjat jobba igen efter att ha varit hemma med barnen i ett år.
Barnen har varit hos sina morföräldrar i en vecka nu och det beror på att Theo börjat jobba igen efter semestern. Vi står i kö till dagisplats för minstingen så att mina föräldrar ställt upp är guld värt! De tog barnen och åkte till Göteborg för att gå på Liseberg nu i lördags och igår, söndag, åkte de hem och passade då på att göra ett besök i Borås och besökte då djurparken där. Mina små prinsessor och guldklimpar till töser hade det mycket roligt och båda hade åkt karuseller på Liseberg. Stora tösen ville gärna åka berg och dalbanan där, men var för kort. Tror hon var 10cm för kort. Man kan inte påstå iaf att hon är så värst rädd av sig när det gäller att åka olika attraktioner.. =)
Ibland, men bara ibland, kan hon vara rädd för att testa på grejer och göra saker hon aldrig gjort, och det go vänner kan ibland göra mig lite bekymrad. Tycker det är roligt när hon upplever saker och att hon ibland inte vågar kan göra mig lite irriterad...eller inte irriterad i den mening att jag blir arg utan jag blir nog mest irriterad på både mig och Theo och funderar på om det är VI som påverkar henne negativt. Jag vet inte riktigt, men jag är ju rädd om henne och brukar bara be henne ta det försiktigt i vissa situationer men hon uppfattar det nog som om jag tycker det är farligt och inget hon ska göra. Det är en balansgång det där och gränsen mellan att uppmuntra och avskräcka (omedvetet blir det nog så) är hårfin. Men en sak är säker, hon gör det hon vill och har en stark vilja många gånger samtidigt som hon kan vara blyg och försiktig av sig.
De flesta barn i detta område tar för sig mer än hon gör och försöker ibland få med henne på saker hon inte vill och då är jag sååå himla glad över att hon säger ifrån. Jag är annars inte ängslig av mig och inte hönsig på något sätt men att släppa iväg henne själv till lekplatsen som finns här gör jag inte än för jag ser den inte från vår lägenhet. Många kan säga att man själv gick alldeles själv till lekplatsen hemma i Lindsdal när man var liten, men klimatet var inte lika rått som det är nu. Folk ger sig på varandra utan anledning och barn försvinner. Visst, sånt hände även när jag var liten, men det var inte lika vanligt som det är idag.
Ja, jag vet att jag kom ifrån vad jag började skriva om men detta är min blogg där jag skriver vad jag vill =).
Nåväl, nu sitter jag här och laddar lite smått inför den vakna natt som väntar mig imorrn..eller idag rättare sagt. Förbereder mig på att allt kan hända men hoppas natten blir lugn. Lugna nätter är både på gott och ont faktiskt. Antingen har man så lite att göra så den trötthet man kan känna nånstans mellan 03 och 04 på natten blir väldigt jobbig och man känner bara för att sova och en kaotisk natt gör att man är så trött när man kör hem på morgonen att man inte riktigt har koll på hur man kör.
Nu önskar jag alla en godnatt och beger mig till sängen för att få lite sömn.
Natti natti...
Kommentarer
Trackback
