Vad tiden går fort..

Nu i dagarna (tror till och med det är idag..) så är det exakt 4 år sen vi var tvungna att ta bort min älskade golden Whiskey. Han hann bli 10 år iaf (var född 22/2-1995) och hade ett väldigt gott liv innan han fick lymfom, dvs cancer i lymfkörtlarna. Så här såg han ut min älskade lille fyrbente kille   

 Det här kortet tror jag är taget i augusti 2003 och han var en riktig linslus min lille gosse...stod gärna så nära kameran det bara gick..*S*

Han må ha blivit 10 år, men bededde sig som en valp ibland när han fick "spader" och sprang runt som ett jehu i mammas och pappas trädgård..såg hemskt kul ut när han tycktes använda sig av plommonträdet och de två äppelträden som någon slags slalombana. Sen älskade han snö också och stack gärna ner hela huvudet i eventuella snödrivor så bara öronen syntes...=) =)

Det är helt otroligt egentligen att tiden går så fort som den gör..med tanke på att tiden tycktes stå stilla den dag vi behövde avliva honom och även dagarna efter. Den sorg jag kände då var såååå otroligt stor och jag saknar honom fortfarande. Han var ju trots allt min bästa vän (andra bra vänner få ursäkta..alltså de på två ben..*s*) i alla dessa 10år. För vem saknade en så mycket som han även fast man bara var ute med soporna i knappt en minut?? =) 

Nu är det visst dags att torka näsan på en snorig liten dam här..Emma tycks ha blivit förkyld stackarn.. Skriver mer när tid och lust finns.. =)

Ajöken

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0